Ulrika Fredrika Pasch, född 10 juli 1735 i Stockholm, död 2 april 1796, var en svensk konstnär. Hon var dotter till konstnären Lorens Pasch d.ä. och Anna Helena Beckamn, syster till konstnären Lorens Pasch d.y. och brorsdotter till konstnären Johan Pasch. Ulrika Pasch började måla 1756 men hade tidigt tillsammans med sin bror fått undervisning av fadern. Hon blev hushållerska åt en släkting, men målade på fritiden. Under en tioårsperiod försörjde hon sin pappa och syster som professionell porträttmålare i Stockholm innan hennes bror återvände från sina studier utomlands 1766, då de började arbeta tillsammans. Deras samarbete beskrivs som harmoniskt och de valdes båda in i konstakademien 1773. Hon var inte den första kvinnan som valdes in i akademin, men hon var den första kvinnliga yrkeskonstnären som blev vald. Hon ska ha målat detaljerna på broderns tavlor, som klädesdetaljer och liknande. Ulrika hade en framgångsrik karriär och målade ofta porträtt av kungafamiljen och hovet. Hon ansökte dock upprepade gånger förgäves för en pension. Systern Helena Lovisa (1744-96) hushållade åt sina syskon. Trots att det sägs att hon själv var en ödmjuk person som aldrig framhävde sitt arbete, så är hon en av få kända självförsörjande kvinnliga yrkeskonstnärer i Skandinavien före artonhundratalet.  Related Paintings of ulrica fredrica pasch :. | conrad theodorvvon schulzenheim | gustaf adolf taube | johan mikael fant | jean gabriel l estrade | detalj av sjalvportratt |
Related Artists:
Armand Palliere
painted Pedro II of Brazil, aged 4 in 1830
Johannes Vermeer
One of the most talented painters in the Dutch Golden Age , 1632-1675 was a Dutch Baroque painter who specialized in exquisite, domestic interior scenes of ordinary life. Vermeer was a moderately successful provincial genre painter in his lifetime. He seems never to have been particularly wealthy, perhaps because he produced relatively few paintings, leaving his wife and children in debt at his death. Vermeer worked slowly and with great care, using bright colours, sometimes expensive pigments, with a preference for cornflower blue. He is particularly renowned for his masterly treatment and use of light in his work. What strikes in most of his paintings is a certain love, which easily could be called a love sickness, for the people and the objects in his paintings. He created a world more perfect than any he had witnessed. After having been virtually forgotten for nearly one hundred years,
Frederick richard pickersgill,R.A.
1820-1900 was an English painter and book illustrator. Born into a family of artists, he was admitted to the Royal Academy Schools in 1840. He did some book illustrations for the works of John Milton and Edgar Allan Poe. Pickersgill's The Burial of Harold was accepted as a decoration for the Houses of Parliament in 1847. He also did some landscapes under the influence of the Pre-Raphaelites. In 1856 Pickersgill was photographed at 'The Photographed Institute' by Robert Howlett, as part of a series of portraits of 'fine artists'.